Någon som är vaken?
Jag kan verkligen inte sova. Ligger i min säng och funderar över allt som har hänt på senaste tiden. Funderar över vad jag åstakommit denna sommaren och jag kan inte sluta tänka på hur jag betet mig. Dvs hur folk har uppfattat mig. Det känns som jag har förändrats en hel del i sommar (inte bara gått upp i vikt) utan även förändrats som person. Jag känner mig verkligen annorlunda. Som om min personlighet blivit "för stark" ifall ni förstår vad jag menar? Som om mina åskiter är för provocerande. Det är precis som om vissa männsikor helt enkelt inte klara av mig. Jag hoppas verkligen inte det men ibland känns det som jag förlorat en hel del vänner pga mig själv? Ska det vara så? Är det mig det är fel på då eller dem? Kan jag hjälpa att jag är så om jag är? För er som inte känner mig så menar jag att jag lätt kan tappa tempramentet. Jag blir lätt upprörd och överreagerar väldigt ofta. Jag kan lätt bli för bossig ibland också. Jag menar när vi var på Öland tvingade Janni mig att köpa en tröja där det stod "little miss bossy" jag menar.. Försökte hon säga mig något? Nej Janni ska jag inte ta seriös när det gäller det. Janni vet hur jag är. Hon är trotts allt den av mina vänner som kännt stått ut med mig längst. Hon borde få pris. Alla mina vänner borde få pris. Fast ibland kan även jag känna att jag borde få pris. För oftast ser jag mig faktiskt som en bra vän. Förutom att jag är väldigt dålig på att höra av mig. För det är jag verkligen och det ber jag jätte mycket om ursäkt för. Bara sån jag är. Men iallafall. Jag tröstar mina vänner när de gråter. Jag glädjs med dem när de är glada och jag bevarar alltid deras hemligheter. Ingen är perfekt och verkligen inte jag. Så borde inte även jag få ha "dåliga sidor" borde inte mina vänner acceptera att även jag kan bli sur ibland. Att även jag kan tycka världen är orättvis. För det tycker jag verkligen. Inte alltid men ibland. Som när jag ha en dålig dag och det känns som om alla hatar mig. Ungefär som nu. Ibland kan jag ha dagar då det känns som om hela världen vill mig ont. Som att ingen tycker om mig och som om gud har glömt bort mig. Tro inte jag är bipolär nu. Det är väldigt sällan jag har veckor som dessa. Jag har en sån veckan nu och det har jag bara ibland sist jag hade en sån här exrem vecka det var när snön höll på att smälta bort.. och damer & herrar det kallas pms. Jag mår inte illa jag är inte sur osv. Jag är bara ledsen och behöver mina vänners stöd.