Igår googlade jag runt lite och hittade en blogg (helt utav slumpen) som var hemsk. Det var en så att säga "anonym" blogg. Tjejen gick inte ut med sitt namn, inte sin ålder, inte vart hon kom från inga bilder på sig själv, inga namn på hennes nära. Ingeting. Och jag förstår varför. Hon skrev om hennes allra djupaste tankar om hur hon såg på sig själv och om hur hon trodde andra uppfattade henne. Hon hatar sig själv och tror att alla andra också hatar henne. Hon verkade lida av psykiska störningar. (om ni undrar varför jag skriver i dåtid så har det att göra med att jag inte vet om hon lever eller inte) Hennes värsta problem var att hon var "tjock" hon skrev att hon var 173 cm och vägde 55 kg och att hon var "lönnfet" Hon ville skära upp sina handleder för hon hade sån ångest om hon hade ätit något "onyttigt" hon skrev även att hon aldrig kommer bli nöjd med sig själv förens hon är size zero. Hon önskade att hon hade anorexia. Hon ville så gärna bli smal så hon beställde hem droger på internet som skulle göra henne smal. 
"jag är hellre smal & trött än pigg & tjock" skrev hon i ett inlägg.
Hon läste även Thinspiration bloggar som jag var tvungen att kolla in och där får man läsa om tvätäkte anorektiker.. Hittade även videos. Fanns en speciell som hette "the voice of Ana" usch och fy säger jag bara. Att unga tjejer läser sånt och tar åt sig är hemskt. 

Hur hemskt låter inte detta? När jag läste hennes blogg kunde jag inte göra annat än att tycka synd om henne. 
Hur kan inte ens familj som känner en bäst i hela vida världen märka att man mår såhär dåligt. Visst hon bodde inte hemma men hon skrev i bloggen att hon hade daglig kontakt med sin familj. 
Men hur kan man önska sig anorexia? Hur kan man vilja må dåligt. Hon ville känna sig yr och må illa hela dagarna bara hon fick vara smal. Har jag missat äta en dag så klara jag inte göra någonting jag mår bara så himla dåligt. Hur kan man önska att må så varje dag? 
Något annat jag inte förstår är hur någon kan ha såhär dåligt självförtroende.. För mig känns det omöjligt. Jag har inte alltid världens bästa självförtroende men jag accepterar ändå mig sjävl som jag är och jag kan tycka att jag är vacker. Visst finns det saker jag också vill ändra med mig själv. Men inte till vilket pris som helst!

Nu ska jag alldelse strax lägga huvudet på kudden och drömma lite. Visste ni att jag gör det exakt varje natt och jag kommer alltid ihåg på morgonen vad jag drömt. Det är som jag lever två helt olika liv. Ett på dagen när jag är vaken och ett om nätterna där exakt allt kan hända ;) Till och med när jag ta små powernaps drömer jag. Som igår somnade jag i skolan när jag skulle läsa en text.. Tror ni inte då jag börjar drömma att jag läser texten och den handlar om något helt annat? Rätt coolt egentligen det där med drömmar, hur det kommer sig att man drömer just det man gör. Ibland kan jag drömma om saker som är relaterade till min omgivning och som påverkar mig i det verkliga livet. Men ibland kan jag drömma helt ologiska saker som inte har något sammanhang till det verkliga livet överhuvdtaget. Från några månader sedan hade jag någon slags "temavecka" när jag sov för hela veckan drömde jag om ww 2. Hur konstigt är inte det? Sen en annan sak jag funderat på, för mig är ju då drömmar en självklarhet men för blinda? Hur drömmer de? Ser de i sina drömmar? Ifall man blivit blind med åren kanske man gör det. Men de som fötts blinda. Kan de göra det? De har ju ingen aning om hur världen egentligen ser ut? deras drömmar är förmodligen icke-visuella. De kanske drömmer om ljud, känslor osv. Hade varit rätt spännade att fråga en blind vad han/hon drömer om. Tyvärr känner jag ingen blind.
Men iallafall nu ska jag drömma! Hoppas ni drömer något spännade inatt. Berätta gärna för mig här i bloggen imon då. Tycker sånt är super kul att höra :)

Någon som är vaken?
Jag kan verkligen inte sova. Ligger i min säng och funderar över allt som har hänt på senaste tiden. Funderar över vad jag åstakommit denna sommaren och jag kan inte sluta tänka på hur jag betet mig. Dvs hur folk har uppfattat mig. Det känns som jag har förändrats en hel del i sommar (inte bara gått upp i vikt) utan även förändrats som person. Jag känner mig verkligen annorlunda. Som om min personlighet blivit "för stark" ifall ni förstår vad jag menar? Som om mina åskiter är för provocerande. Det är precis som om vissa männsikor helt enkelt inte klara av mig. Jag hoppas verkligen inte det men ibland känns det som jag förlorat en hel del vänner pga mig själv? Ska det vara så? Är det mig det är fel på då eller dem? Kan jag hjälpa att jag är så om jag är? För er som inte känner mig så menar jag att jag lätt kan tappa tempramentet. Jag blir lätt upprörd och överreagerar väldigt ofta. Jag kan lätt bli för bossig ibland också. Jag menar när vi var på Öland tvingade Janni mig att köpa en tröja där det stod "little miss bossy" jag menar.. Försökte hon säga mig något? Nej Janni ska jag inte ta seriös när det gäller det. Janni vet hur jag är. Hon är trotts allt den av mina vänner som kännt stått ut med mig längst. Hon borde få pris. Alla mina vänner borde få pris. Fast ibland kan även jag känna att jag borde få pris. För oftast ser jag mig faktiskt som en bra vän. Förutom att jag är väldigt dålig på att höra av mig. För det är jag verkligen och det ber jag jätte mycket om ursäkt för. Bara sån jag är. Men iallafall. Jag tröstar mina vänner när de gråter. Jag glädjs med dem när de är glada och jag bevarar alltid deras hemligheter. Ingen är perfekt och verkligen inte jag. Så borde inte även jag få ha "dåliga sidor" borde inte mina vänner acceptera att även jag kan bli sur ibland. Att även jag kan tycka världen är orättvis. För det tycker jag verkligen. Inte alltid men ibland. Som när jag ha en dålig dag och det känns som om alla hatar mig. Ungefär som nu. Ibland kan jag ha dagar då det känns som om hela världen vill mig ont. Som att ingen tycker om mig och som om gud har glömt bort mig. Tro inte jag är bipolär nu. Det är väldigt sällan jag har veckor som dessa. Jag har en sån veckan nu och det har jag bara ibland sist jag hade en sån här exrem vecka det var när snön höll på att smälta bort.. och damer & herrar det kallas pms. Jag mår inte illa jag är inte sur osv. Jag är bara ledsen och behöver mina vänners stöd.