kan verkligen inte fatta att jag börjar tvåan imon.?
Känns som det var igår jag började sjuan. Jisses vad tiden går fort. Tänk att jag fyller 18 snart? eller aa snart och snart.. Nästa gång jag fyller år blir jag iallafall 18. Då är jag myndig. Då kan jag göra exakt vad jag vill när jag vill. Eller? förhoppningsvis har jag ett jobb då. Men som det ser ut nu kommer jag nog ha det tummen upp. Inte för jag vill jobba heltid. Det kommer jag nog aldrig vilja. Men tyvärr behöva. Jag vill gå i skolan föralltid. Alla längtar tills dagen då man tar studenten förutom jag. Visst är det kul att ta studenten osv. Men sen då? Sen ska man antingen skaffa jobb, ut & resa , läsa vidare eller? Jag ska iallfall läsa vidare. När det blir vet jag inte. Och till vad är jag inte heller hundra på? Kommer man någonsin vara hundra på vad man vill bli? Jag ska göra allt för att få bra betyg så jag kan bli vad jag veeeeeeeerkligen vill bli. Men kommer få läsa en massa på komvux då säkert.. Blä all krav & stress... Sen detta med ens vänner, skaffa pojkvän & samtidigt "leva livet" spela fotboll.. Jisses hur ska jag hinna allt? Behöver jag verkligen en pojkvän nu? Jag kanske bara behöver mig själv. Fokusera på mig & mina mål.. Men vad går jag miste om då? Usch allt bara snurrar runt i mitt huvud nu och jag vet varken ut eller in.. Kommer jag någonsin veta det? Kommer jag någonsin bli riktigt nöjd? klar? lycklig? jag hoppas det..
har ni hört LW låten "jag är hos dig igen" det känns som om det likaväl kunde varit jag som skrivit den. Visa delar ur den låten är som tagna från mitt huvud
"Som du kanske redan vet, jag är oslagbar. Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder"
"du har dina mål" 
"som du kanske redan hört, jag blir aldrig klar"
"vi får inte vänja oss för då är allting förstör"      
Lars Winnerbäck – Jag är hos dig igen